Så jag har gjort lite research. Jag har lite känslig metabolism (lätt mongo förbränning enligt farbror doktorn som tycker det kan vara idé att kolla upp det igen så jag inte har något fel på systemet) och brukar lätt få sockerfall så jag vill inte fortsätta äta turbosnabba kolhydrater till frukost. Inte varje dag i alla fall. Men gröt vill jag ha.
Den där Paulún har lite bra grejor han, bland annat en kalasbra artikel om havre! Där kan man läsa om hur man själv kan påverka GI-värdet på gröten i och med tillagningen.
Kort sammanfattat:

• Tunna havregryn (≈0.5mm) på kort tid i mikron ⇒ högt GI.
• Tjocka havregryn (≈1mm) längre tid i kastrull ⇒ lägre GI!

Nu har jag bland annat testat sätta kanel i gröten (den snabba, med finhavregrynen som är så goda) eftersom “en tesked kanel sänker blodsockret med cirka 30%” (hittat i MåBra).
Kalasgott, en nypa socker på det bara!

Alltså, mitt nya framgångsrecept: Ekologiska havregryn, modell tjockare, låt koka på spisen några minuter (inte bara en 2-3!) så den blir lite fastare. På det tar jag lite rårörda lingon. Eller så rör jag i kanel och sätter lite socker på.

Jag tänker då inte prova det igen. Usch, stackars Sam, vilket trauma.

Update: Petra sammanfattar hela äventyret lite mer detaljerat.

On a side note, jag är inte intresserad av motorsport så varför kan de inte ha några andra “pappatidningar” i väntrummet? Jaja, inredning kan jag läsa om, fick några uppslag där. Eller egentligen inte, det är Petra som har pratat om en grej och nu fick jag se det i en tidning så jag förstod vad hon menat.

Stor har han då blivit! Jag har stoppat in mina och Sams tillväxtvärden i ett kalkylark tillsammans med standardkurvor från WHO (ja jag är en statistiknörd):

Tillväxtkurva längd

Tillväxtkurva vikt

Konsten att säga nej med gott samvete

Nära föräldrar

Just nu läser jag två böcker, “Konsten att säga nej med gott samvete” av Jesper Juul och “Nära föräldrar” av Jorun Modén.

“Konsten att säga nej med gott samvete” gillar jag, den handlar om vikten av att vara sig själv och att vara autentisk (som vanligt med Jesper Juul), och vikten av att värna om sina egna gränser och värderingar i kommunikationen med sina barn (och andra nära relationer). Jag rekommenderar den hur som helst varmt, vare sig du tycker du har lätt att säga nej eller inte, Jesper Juul är kul att läsa och jag tycker det finns mycket tänkvärt och motiverande i att läsa boken!

“Nära föräldrar” har jag bara hunnit börja på men den verkar också bra, handlar om att bära sina barn, samsovning och om anknytning. Vi sover ju allihop i samma säng så det känns kul att läsa mer om vad samsovning kan ge för ens barn i form av trygghet och anknytning. Roligt som lite “pepp” när vi själva har valt att sova tillsammans i en säng och bära Sam mycket i sjal och sele hellre än att skjutsa honom i vagnen.

Tydligen är kvinnor av evolutionen skapta så att de har bättre förmåga att hålla koll på ett spädbarn medans män (som ju är skapta för att jaga bisonoxar) saknar den förmågan och därmed bidrar med en ökad olycksfallsstatistik i form av fallolyckor från skötbord och liknande.

Dessutom skrämmer min röst och mina dasslockshänder barn, så är det ju bara av naturen.

Jag vet inte, den här kvinnan är skrämmande. Hur kan någon vara så fruktansvärt inskränkt, blind, döv och rabiat. Hon verkar dessutom inte riktigt kunna argumentera för sin sak, allt hon lägger fram försvarar hon med att “det är ju så”. Sen undrar jag vad hon har för utbildning egentligen, hon pratar bara om att hon har utbildning men hon berättar inte vilken.

http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1571527

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1572100

Suck.

Det var lite nervöst att ge sig iväg med tåget med Sam, han blir så lätt stressad av nya saker och när han blir det kan han inte somna och så kaskadkräks han. Vet inte om kräkningarna egentligen har med det att göra men jag inbillar mig det ibland.

Hur som helst, Sam var väldigt nyfiken på tåget men somnade gott! När vi kom fram mötte mina föräldrar oss på perrongen och pappa hade köpt en kanonfin stol åt Sam till bilen  Väl i Vallsta hade de ordnat babysitter och barnvagn också, jättekul att komma dit!

Vi passade på att hälsa på min farmor och farfar när vi var i Vallsta, det var längesen jag träffade dem, alltid kul att hälsa på dem.

Från Vallsta åkte vi till min bror som tillfälligt bor i Hudik, sen åkte vi till Sams mormor i Sundsvall ett par dagar och nu är vi tillbaka hos brorsan i Hudik igen. I eftermiddag kommer gänget hit och äter, nu sitter vi i köket och hänger. Brorsan ystar ost, Petra diskar, Sam sover och jag bloggar lite.

Jag tror Sam tycker det är spännande att vara på semester men det är jobbigt att se honom så övertrött som han blir. Han vill ju vara med och titta och lyssna och då går det inte riktigt att sova. Det gör ont i hjärtat att se; han blir alldeles panisk, hyperventilerar, kräks och viftar. Och inget kan man riktigt göra heller, försöka vara lite för oss själva och vyssja men ibland är det inget som riktigt duger. Sjalen är bästa stället oftast, då får han vara lite ifred och nära.